The lost art of being nöjd
Jag avundas människor som är nöjda.
Nöjda med en Amerikansk långfilm.
Nöjda med att spela hårdrockscovers framför fulla idioter.
Nöjda med en PC.
Nöjda med EN öl.
Nöjda med Volbeat.
Helvete så enkelt livet kunde vara.
Jag avundas människor som är nöjda.
107 [Demo] by markusjohansson
Jag kan se dig om jag blundar
Ditt röda hår och bleka hy
Smala ben i stora kängor
Då när Gryningstid var ny
Jag minns mörkret över staden
Där jag hittade din hand
Våra skuggor på terminalen
Och din brorsas band
Alla nätterna på taken
Flocken kokade under oss
Min loska på Jimmys huvud
Och polisen kom förstås
Sedan stängde dom lokalen
Och du skrev något på din arm
Jag tänker alltid på det i April
Du tog 107:an
Men en bit av dig blev kvar
Någonstans under huden
Som en fråga utan svar
Du tog 107:an
Jag tror aldrig du klev av
Du fortsatte framåt
Jag hoppas att du fick allt du ville ha
Nu bygger dom på höjden
För vår generation
Kanske gick du ner dig
Eller sitter på något kontor
Jag gjorde vad jag kunde
Med det jag hade inuti
Nu ekar sången mellan husen här
Etiketter: Musiken
Gud vet att det inte är ofta jag verkligen väntar på ett skivsläpp. I dagens läge är det endast en handfull akter som kan få mig att hålla andan, och fram tills i Måndags satt Social Distortion säkert i den skaran.
Höghussjuk [Demo] by markusjohansson
Etiketter: Musiken
Mr. Death Står På Ett Ben Och Brinner [Demo] by markusjohansson
Etiketter: Musiken
Punk's Not Dead [Demo] by markusjohansson
Etiketter: Musiken